Redan i mitt första inlägg så skrev jag kort om ett teställe i Prag som var stället där mitt intresse för te vaknade till på riktigt.
Efter att ha gått ner en trappa så hamnade vi i ett underbart rum med välvt stentak, dämpad belysning, indisk musik och framförallt bra te.
Det fanns vid den tiden ingen motsvarighet i sverige, menyn bestod av sida upp och sida ner med teer och utförliga beskrivningar av lukt, smak, färg och ursprung. Samt notiser som att för ett visst te den andra dragningen är den sötaste och den tredje den godaste, bara att det gick att dra te flera gånger var något nytt.
Jag föll för stället och har sedan jag besökte det första gången vilket jag tror var 1998 eller så, varit tillbaka varje år, förutom förra året då det tyvärr inte fanns någon möjlighet.
Jag har således kunnat följa utvecklingen på stället, första som började bytas ut var korgstolarna som det fortfarande går att se bilder på på hemsidan, istället skaffades soffor och andra tygfotöljer som om möjligt bara gjorde det ännu mysigare.
Personal kom och gick, jonglören är fortfarande favoriten även om han av förklarliga skäl bara jobbade där ett år. Jonglören var nämligen mycket närsynt och hade riktigt tjocka glasögon, och så gillade han att jonglera, men han var inte särskilt bra på det så då och då hördes saker som gick sönder i köket. Det var också han som lärde mig vikten av att spilla i en kinesisk tecermoni.
Stället blev mer och mer populärt, det skaffades en meny på engelska och tyska, och över tid så tog vattenpiperökande hippa ungdomar över mer och mer. Det mest negativa med detta var nog att musiken på grund av detta då och då var betydligt sämre, teet var fortfarande lika bra och stämningen underbar. Det blev också mer och mer en romantisk plats där nästan bara intima par befolkade borden.
För ett par år sedan så började något hända, de bytte ut menyn till en kombinerad tjeckisk/engelsk meny, utan att den blev tjockare så i princip hälften av teerna försvann. Riktigt tråkigt var det när jag var där med min syster och blev serverad ett puerh som antingen i kvalité eller tillredning verkligen inte höll måttet.
I år så märktes det mycket mer att det var slitet, jag hade aldrig riktigt reagerat på det tidigare men den unkna doften när vi kom nerför trappan gjorde det så mycket tydligare.
De hade slutat med gaiwaner och teet var kanske inte av sämre kvalité men urvalet var betydligt sämre, och även om en snabbt vande sig vid doften så störde den ändå tenjutandet. Missförstå mig inte, jag hade även i år en oerhört givande och rogivande tid på testället men jag inser att det kanske är mer och mer av nostalgiska skäl där minnena av en svunnen tid påverkar min upplevelse i en positiv riktning.
Nog kommer jag ta mig dit igen, men det är nästan så att jag vill säga ett sorgligt farväl, men det får bli ett på återseende och en förhoppning om att de rycker upp sig, på det bra sättet då förstås.