Hamnade i samtal med en vän angående bokryggar. När jag börjar läsa en fysisk bok jag köpt så bryr jag mig inte om ifall ryggen på boken blir knäckt eller inte. Jag bryr mig däremot om att boken ska vara så uppvikt som bara möjligt när jag läser, vilket brukar resultera i att ryggen knäcks (i alla fall om det är en pocket bok, böcker med hårda pärmar brukar inte knäckas på samma sätt om dom inte råkar vara väldigt tjocka). Min vän var fascinerad av mitt ihärdiga bändande av varje sida då hon själv alltid försöker att låta ryggen vara oknäckt.
Jag säger inte att min väns sätt att läsa böcker är fel, då det är en smaksak utan en objektiv sanning, men jag känner ändå att om det fanns en objektiv sanning så skulle mitt sätt vara det rätta sättet, (såklart).
Min inställning till böcker är att dom är bruksföremål som det inte gör något att det syns att dom har använts. Brutna ryggar, en fläck från spillt te, hundöron, anteckningar i marginalen eller understrykningar, you name it, I like it. (Detta gäller dock inte biblioteksböcker då böcker som är till för alla ska hållas så hela och rena som möjligt för nästa läsare.) Det kanske låter som att jag inte tycker om/tar hand om mina böcker, men det är långt från sanningen. Låt oss prata bokvård!
Bokvård är något jag värdesätter. Det kan vara allt från att damma böckerna till att laga trasiga sidor med tejp, eller att låta binda om en bok som gått sönder fullständigt. (Det sistnämnda har jag faktiskt aldrig gjort ännu men har en bok i behov som jag planerar ombindning av.) Jag tänker att detta hänger ihop med att böcker är bruksföremål, men inte slit och släng saker. Lite poetiskt så känner jag som så att boken är ett viktigt, älskat verktyg och ska därför användas men samtidigt vårdas med kärlek.
Live long and prosper!
Samma sak gäller tekoppar och tekannor, det är inte bara ok utan bra om det syns att det har varit te i dom under många års tid.