Titel: Remarkably Bright Creatures
Författare: Shelby Van Pelt
ISBN: 9780063204157
Utgiven: 2022
Betyg: 5 av 5 tekoppar
I Remarkably Bright Creatures möter vi Tova, en äldre tant som städar stadens akvarium på nätterna, inte för att hon behöver pengarna, utan för att hon behöver hålla sig sysselsatt. Hennes man dog för några år sedan, och hon funderar fortfarande på vad som hände den där natten för 30 år sedan då hennes son försvann. På akvariet bor Marcellus, en jättebläckfisk, som är smartare än många människor och drömmer om ett liv utanför fångenskap och de båda blir vänner. Vi träffar även Cameron, som efter att han fått sparken från ännu ett jobb samt blivit utkickad av sin flickvän, åkt till staden för att försöka hitta sin biologiska pappa och utpressa honom på pengar.
Detta är en av de bästa böckerna jag har läst i år. Det är en bok som djupdyker ner och utforskar relationer, vänskap, familj, sorg och ensamhet, och gör det med så mycket kärlek och värme. Vi får följa berättelsen genom olika perspektiv, bland annat perspektivet från Marcellus (jättebläckfisken) och de kapitlen är nog mina favoriter. Kort och koncist berättar Marcellus om sina egna rädslor och drömmar, men framförallt berättar han om vad han noterar och förstår om människorna runt honom, med fokus på Tova och Cameron. Marcellus är otroligt observant och smart, och han är även en självgod besserwisser. Marcellus kapitel ger ofta oss som läsare mycket information och för berättelsen framåt, men är också några av de kapitel som jag själv tycker är allra mest känslosamma. Jag gillar och tycker alla karaktärer jag får möta är välutvecklade och en bra del av historien, men det är Marcellus som är min absoluta favorit. (Boken fick mig även att börja googla mycket fakta om jättebläckfiskar, men det ligger nog lite utanför denna recension).
Det är de mellanmänskliga, och mellanmänskliga/bläckfiskiga, relationerna som är bokens absoluta styrka. Berättelsen kring den försvunna sonen är inte meningen att vara ett svårlöst mysterium för oss som läsare, utan är till för att berätta historien om människorna som inte försvann, människorna som blev kvar.
Jag tror denna bok passar läsare som vill ha en mysig, välskriven bok med mycket känslor, och som inte har något emot att saker får ta lite tid.
För en bok som är långsam men ändå svår att lägga ifrån sig så känns det som att man vill ha något lugnt, inte alltför spännande te i en stor kopp, jag hade nog rekommenderat någon variant av Yunnan Gold, ett svart te som uppfyller kriterierna ovan.