Ett första te
När en så läst min första lektion och insett att te inte är dyrt så kommer nästa fråga, var ska en börja? Det finns jättemycket tips på nätet, och tyvärr måste jag säga så är många rätt dåliga. Oftast inte så att vad de säger är fel (förutom när det gäller mängden blad, men det är ett helt annat inlägg), utan mest för att de ger sken av att det är oerhört komplicerat att göra bra te. Det är det inte. Men olika teer är olika svåra att lyckas eller misslyckas med, och det finns en massa intressant kunskap och teknik för att inte prata om cermonier och vetenskap kring det, men det behövs inte.
Men vilket te är bra att börja med och hur gör en? Lite av den här bloggen syfte är att svara på frågor kring detta, kommentera gärna förresten ifall ni har sådana, men här kommer ett första svar i mycket komprimerad form så att ni kan komma igång.
För de som gillar whiskey, svart kaffe, eller tycker att te inte smakar något så skulle jag rekommendera att börja med ett billigare puerh. Detta då det är något av de enklaste att brygga, och att ni i den här kategorin inte är rädda för skarpa smaker. Jordigheten hos ruffigare puerh-teer är något speciellt, och det här är inte ingången för dig som helst dricker latte, cider eller faktiskt gillar de där teerna med lustiga namn (men frukta inte det finns teer för er också), utan för dig som är nyfiken och inte har något emot intensiva smaker.
Vilket är egentligen inte så noga, det går inte att få tag på speciellt dåligt puerh i sverige, tyvärr kan jag inte ge en specifik recension då det var länge sedan jag handlade puerh i sverige (också fördelen med puerh-teer att de inte tappar smak som andra tesorter), men jag skulle tro att puerh från in the mood for tea, puerh från house of tea, eller puerh från tecentralen alla borde vara tillräckligt bra alternativ.
Att jag valt den här sortens te är också för att den är bland de enklaste att brygga. Viktigaste att tänka på är att teet måste få plats. 
Alternativ 1 och 3 på den här bilden är verkligen inte att rekommendera. Det bästa är att använda en lagom stor kanna (allt te ska hällas upp i en eller flera koppar efter bryggningen) med en lagom stor pip så att bladen inte följer med när det hälls upp. I brist på lagom stor pip så går det att använda mittenvarianten av sil, vid själva upphällningen (låt ändå alltså bladen ligga fritt i kannan), och ett annat godkänt om inte lika bra alternativ är att använda en testrumpa .
Sen ska det vara lagom mycket blad, men det är i ärlighetens namn inte så noga, börja med vad handlaren föreslår så har du i vart fall inte tagit för lite, pröva dig fram. Och så ska det dra tillräckligt länge. Jag har ännu inte träffat på ett puerh som blir dåligt av att dra för länge, det går att dra det onödigt länge, vilket gör att en får ut färre bryggningar, och smaken ändras med dragtid men det blir aldrig den bittra flavonoidsmaken som många andra teer kan få. Så, från 3 minuter och uppåt, själv så gjorde jag ofta en kanna innan volleybollen på de så kallade bjärvonsdagarna, sen micrade vi teet när vi kom tillbaka.
Om du prövar och inte älskar det, kanske tycker du att det smakar lagård eller kompost (istället för jord och multna höstlöv vilket är vad som eftersträvas 🙂 ) så ge inte upp, det finns jättemånga andra slags teer med andra smaker, men det här är i vart fall just nu mitt bästa nybörjartips.