Mysteriete

Så förutom att tipsa om att det nu går att prenumerera på nya inlägg till sin epost genom att fylla i rutan uppe till höger så är det här ett teprovningsinlägg.

Fast först så vill jag berätta att det har visats intresse för en mer handgriplig mission, det vill säga att prova teer och tillreda dem tillsammans i något slags teseminarium, jag blev förstås väldigt glad över förfrågan och tänkte få till detta så snart som möjligt. Men vi behöver vara fler, hör av dig om du är intresserad, och om du redan känner mig, riktigt så modig så att jag vill gå publikt är jag inte än, folk är ju läskiga.

Nu så.

Det här är alltså dagens mysteriete, att jag kallar det så är inte för att det har en mystisk smak eller något annat exotiskt utan helt enkelt för att jag inte vet vad det är för te. Det gör på sätt och vis recensionen lite meningslös, men sen när har det stoppat någon från att skriva blogginlägg?

Bakgrunden är att det är ett te som en kollegas bror direktimporterat från kina, och som jag nu fått pröva! Jag gillar verkligen när bekanta ger mig såna här teer, mycket roligare än så blir inte veckan.

Det vakumförpackade teet innehöll 6.6 gram, jag gissar på den hoprullade formen att det är ett oolongte och tar ungefär hälften till min gaiwan. När det sen fått dragit en kort stund så kan vi av färgen på bladen, men framförallt färgen på teet, dra slutatsen att det är ett lättoxiderat oolong. Förväntningarna ligger alltså lite åt gröna tehållet, kanske med nötiga inslag? Det luktar nästan ingenting. Detta brukar vara ett tecken på att jag gjort något fel i dragningen, eller på att jag börjar bli förkyld, vid närmare eftertanke känns det som det senare.

Smaken är förvånansvärt syrlig, stämningen på teet är nästan lite salt och i sin helhet blir det ett väldigt lättdrucket men ändå ganska annorlunda te.

Tänk om alla mysterier i världen var så här goda att lösa.