Titel: The Company of Death
Författare: Elisa Hansen
Utgiven: 2019
Serie: The Immortal Journey #1
Betyg: 3 av 5 tekoppar
Jag är en hängiven tittare av Vampire Reviews på Youtube där Elisa Hansen under namnet Maven of the Eventide recenserar vampyr- böcker, filmer, serier mm. Så det är inte en chock att hennes debutroman innehåller både vampyrer och andra övernaturliga saker.
När berättelsen tar sin början så är zombieapokalypsen ett faktum och vampyrer erbjuder människor beskydd i utbyte mot blod. Emily, vår protagonist hatar alla former av odöda, men råkar bli en själv. Tillsammans med Döden (slängkappa, dödskalle, röst som får ditt blod att isa etc) beger hon sig mot New York som är människornas sista utpost där hon hoppas hitta botemedel för sin odödhet, eller i alla fall kunna bidra till forskningen med sitt unika tillstånd.
Döden är en stereotypisk Döden, och jag kommer på mig själv att tänka att han pratar ENDAST MED VERSALER, likt Döden i Terry Pratchetts Discworld. Boken har även en viss humor, men i övrigt inte så mycket gemensamt med Discworld-böckerna. Det är en ganska mörk berättelse om identitet och självständighet, och det är en typisk första-bok-i-serien-bok. Den lägger en bra grund för serien att bygga vidare på, med karaktärer och storylines som startas upp men inget som blir avslutat.
Jag är nyfiken på vilken riktning som bok två kommer att ta, denna bok går balansgång mellan att vara action baserad och att vara karaktärsdriven och jag undrar om författaren kommer klara av att fortsätta detta eller om boken kommer tippa över till antingen det ena eller det andra. Det är svårt att skriva om zombieapokalyps utan action, men baserat på Elisas egna recensioner av andras verk så tycker hon det är viktigt med huvudpersoner som får utvecklas, så jag hoppas hon lyckas hålla balansen.
Berättelsen igenom får vi se representation av olika hudfärger och även till viss del olika kulturella bakgrunder. För de allra flesta karaktärer är detta inte en plot-point, men Emily har endel bagage med sig om sin bakgrund och sitt utseende. Jag gillar att författaren har med båda dessa sätt, dels visar upp en mångfald av personer utan att göra en grej av det, dels visar upp den rasism en kan möta om en inte är vit.
Jag tycker absolut att denna bok är läsvärd, men jag tror den kommer vara mer läsvärd när hela serien är klar, så har du inte läst den så säger jag avvakta tills nästa del har kommit ut, så kan du sträckläsa.
När du ändå väntar på något gott kan du passa på att vänta lite med att köpa gröna och vita teer. Årets skörd är på väg i de stora teländerna och just gröna och vita tjänar verkligen på att vara så färska som möjligt. Så om det går, köp årets första skörd istället för fjolårets.