Jag betygsätter böcker mellan 1-5, inga konstigheter med det, det är en vanlig skala att använda sig av. Dock har jag noterat att jag har svårt att motivera mina ettor och femmor.
2= dålig bok, ej värd att läsa
3= bra bok, värd att läsa
4= jättebra bok, läs den
5 är något i stil med LÄS DENNA BOK OMG OMG OMG DEN ÄR HELT FANTASTIK LÄS DEN LÄS DEN NU NU NU NUUU!
1 är mer åt hållet LÄS DEN INTE JAG FATTAR INTE HUR DEN HAR KUNNAT BLI UTGIVEN OCH DU KOMMER FÅ MEN FÖR LIVET LÄS INTE RÄDDA DIG SJÄLV!
Detta är mitt problem. Mellan 2-4 brukar jag för det mesta ha argument till varför jag ger boken betyget jag ger den, åsikter som jag på ett hyfsat förståeligt sätt kan framföra till andra. Men när en bok blir sååå dålig, eller sååå bra, så brukar min förmåga att konkretisera varför den är dålig eller bra att försvinna. Det brukar vara något lättare med dåliga böcker, oftast så hamnar en bok på en etta om jag tycker att boken är direkt skadlig, medans en tvåa är mer att jag inte gillar den. Men när jag ska motivera varför en bok får en femma och en annan “bara” en fyra så brukar det vara näst intill omöjligt.
Vad är denna ingrediens som gör att en bok blir en femma? Varför är vissa böcker magiska? Jag har tyvärr inget bra svar på detta, men kanske är det så, att bokmagi är något oförklarligt.
Live long and prosper!
På precis samma sätt är det med te, jag kan skilja ett dåligt te från ett bra te ganska lätt, och de flesta som testar kommer hålla med. Men att skilja det bra från de magiska går nästan inte så mitt tips brukar mest vara att när du hittat det där magiska teet som du verkligen älskar, köp mycket av det (men inte för mycket tänk på att de flesta teer blir sämre med tiden). Ettor får bara teer som är direkt skadliga, som Liptons svarta vinbär.