Titel: Too Like the Lightning
Författare: Ada Palmer
Utgiven: 2016
Serie: Terra Ignota #1
Betyg: 5 av 5 tekoppar
Detta är en av väldigt få böcker som jag är glad att jag inte blev spoilad om innan, så denna recension kommer vara helt spoiler-free.
Denna bok handlar om kön, religion, samhällssystem, etik och framtidsföreställningar. Det är så många aspekter av denna bok som är intressanta, och som känns värda att prata om, men jag kommer fokusera på två saker, hives och pronomen.
Historien utspelar sig på jorden under 2400-talet, och världen är mycket annorlunda från idag. Istället för nationer så finns det “hives”, en vuxen person väljer själv vilken hive som hen vill tillhöra, och det står alla fritt att lämna en hive för en annan om en så önskar. De hives som finns är olika stora och har olika inriktningar, med medlemmar spridda över hela jorden. Varje hive följer sina egna lagar och regler. Det går även att avstå från att vara med i en hive, och det finns vissa grundläggande lagar, i tre olika nivåer, som personen istället kan välja att följa och skyddas av. Vissa städer är även knutna till någon av de tre grundläggande nivåerna. Boken väcker intressanta tankar och frågor om hur våra nationer fungerar idag och andra sätt samhället skulle kunna vara organiserad på.
I denna värld får vi genom Mycroft följa utredningen av vad som framstår som ett iscensatt inbrott som vidrör de viktigaste medlemmarna i alla hives. Mycroft är en servicer (straffad brottsling), som verkar stå dessa ledare förvånansvärt nära. Vi får se hur en värld som har förändrats massivt från vår egen, går in i en ny tid av förändring och följa krafterna som orsakar detta från första parkett.
I 2400-talet används inte längre könade pronomen, alla är them/they och det är tabu att prata om någons kön eller könsidentitet. Mycroft däremot könar alla han träffar. Han väljer pronomen efter de egenskaper som han tycker personen har och om han tycker detta är en manlig eller en kvinnlig egenskap. Personen har själv inget att säga till om vilket pronomen som hen föredrar. Boken visar på det absurda i hur vi idag delar upp saker i manligt/kvinnligt, men även vad som kan hända om en bara låtsas som om att ojämställdhet inte finns. För Mycrofts värld är kanske inte fullt så jämlik som den tror att den är, men den har gjort det omöjligt att prata om de patriarkala strukturerna.
Detta var en väldig svår recension för mig att skriva, för det finns så mycket jag skulle vilja ta upp. Jag rekommenderar att om du tänkt läsa boken, hitta någon som har läst den eller som vill läsa den samtidigt som dig, så att du har någon att prata med under resans gång. Tro mig, du kommer behöva det.
Till detta dricks lämpligen Hojicha, ett te som jag helst hade velat dricka utan spoilers första gången och som en sen gärna pratar med någon om.