Ni vet känslan man får efter att ha läst vissa böcker? Den där känslan av att allt är annorlunda, att inget någonsin kommer bli sig likt igen? Känslan av att ha gått in i garderoben och kommit ut i Narnia? Jag älskar den känslan. Jag älskar att bli så berörd av en bok.
Men ibland så händer något. Dörren stänger sig igen. Det känns inte längre som Narnia, du står där i garderoben och allt du ser är en vägg. Och du kan inte låta bli att fråga dig själv, var det bara inbillning?
Det finns författare som jag älskat med en passion, och som jag nu inte längre älskar. Faktiskt kanske till och med ifrågasätter om jag ens tycker om deras böcker. Har jag vuxit ifrån författaren, är det oåterkalleligt förbi, eller kommer vi hitta tillbaka till varandra igen? Detta kanske låter lite överdramatiskt, men jag kan på riktigt bli väldigt ledsen av denna upplevelse.
Nick Hornby läste jag mycket av tidigt 2000-tal och älskade. ÄLSKADE! Hans böcker gav mig så mycket, när jag läste High Fidelity första gången var det som att bli kastad in i en tegelvägg. Men mer och mer har känslan av hänförelse över böckerna sjunkit undan och ersatts med något annat. Jag är dock inte riktigt säker på vad. En sak att klargöra, även när jag älskade hans böcker så kunde jag se saker som var problematiskt i dom, min poäng är att det inte var så att jag inte såg saker som var problematiska, och nu gör jag det och gillar därför inte längre böckerna. Jag har alltid sett problemet med dom, så det är något annat som har skiftat. Jag vet bara inte riktigt vad. Kanske har min toleransnivå för snubbiga snubbar sjunkit? Oavsett så känns det inte längre på samma sätt, och det gör mig ledsen. High Fidelity var väldigt, väldigt viktig för mig i min sena tonår. Jag älskade denna totalt osympatiska huvudperson samtidigt som jag ville ge honom en käftsmäll. Jag såg något i honom som jag såg i mig själv, även om jag, till skillnad från honom, aktivt arbetade på att inte vara en rövhatt mot alla jag träffade. Ändå kände jag en gemenskap med honom på något udda vis. Jag har inte läst Hornbys senaste böcker, vilka jag har hört har mindre problematik i sig genom tex mer vettiga kvinnoporträtt, och jag står i valet och kvalet om jag ska ge mig ikast med dom eller inte. Å ena sidan kanske de senare böckerna kan ge mig tillbaka kärleken för författarskapet, å andra sidan kanske det är dödsstöten. Just nu låter jag mig själv leva på hoppet genom ovissheten av att inte läsa något mer av honom, men får se om det ändras i framtiden… jag känner mig inte riktigt klar med Hornby trots allt.
Jag har ett till exempel på en författare och en bok som jag definitivt har haft liknande känslor för som jag har för Hornby, men det får ni vänta 14 dagar på. Live long and prosper!
Ett bra te tror jag inte det går att växa ifrån men visst kan jag ibland sakna tiden där alla teer var goda bara dom var söta.